Dunkirk (2017)

Dunkerque 1940, hundratusentals brittiska och allierade trupper är fångade på stranden. Omgivna av fiendens styrkor med ryggen mot havet, ställs de en inför omöjlig och livshotande situation...En episk och gripande historia som skildrar mänskliga öden till lands, sjöss och i luften.

Denna film är så otroligt hyllad, både i medier och bland filmfantaster och jag är beredd att hålla med till fullo. Jag har en svaghet för just filmer som utspelar sig under krigstid och Dunkirk är en sådan film som gör ont från början till slut. Jag satt flera gånger med tårar i ögonen och tack vare ett fantastiskt fotografi jobb så kändes det som om man var med soldaterna i olika scenarion. Jag har försökt att samla mina tankar och känslor gentemot den här filmen väldigt länge nu, men jag får inte kontroll på dem alls. Denna film är verkligen unik. Det märks att dem lagt ner mycket arbete på att få till rätt känsla. Att den dessutom kryllar av riktigt bra skådespelare, även några som bara skymtar förbi lite snabbt, gör den till en extra rolig film. När man minst anar det dyker det upp någon skådespelare man känner igen, även bara för att säga en replik och sedan försvinner den lika snabbt. Jag kommer faktiskt att göra ett litet längre inlägg senare om detta och vad jag tyckte om skådespelare samt karaktärer för detta är något som tål att diskuteras. 

Genre: Krigsfilm, Drama
Längd: 1h och 42min
Skådespelare: Tom Hardy, Cillian Murphy, Mark Rylance, Kenneth Branagh m.fl.
Betyg: 5/5