Cats (1998)
Cats bygger på T.S. Eliots dikter om katter med olika karaktärer och i musikalen träffas katterna en speciell natt för att hålla den årligen återkommande Jellikelbalen vilken blir en magisk natt med mycket sång och dans under Jellikelmånens sken.
Recension
Om man gillar musikal eller har någon koll på filmer så vet man vad Cats är för något. Musikalnörden i mig kunde inte motstå att köpa en samlingsvolym med denna musikal och två andra från Andrew Lloyd Webbers repertoar när den ändå var på superrea, för ärligt talat så har jag aldrig innan dess sett eller knappt hört något från Cats om man inte räknar Memory. Vad tyckte jag då? Jag ska vara ärlig, jag fattade knappt vad den handlade om eftersom jag inte läste på om handlingen innan, det jag upplevde var en musikal med häftiga låtar, dans och kostymer där man presenterade olika katter en efter en och sedan var den slut. Jag kan inte ge den ett högt betyg tyvärr även om jag gillade en hel del av dessa katter och sånger. Men jag blev besviken och den ikoniska Memory var erhm ja inte något speciellt tyckte jag. Men jag är väldigt glad över att ha sett den, för det finns något speciellt med den ändå, något mysigt på något vänster.