The Kings of Summer (2013)
Vi är redan inne på den fjärde filmen i vår Månadens Film utmaning. Hittills tycker jag att det varit väldigt roligt, för jag har hittat filmer som jag aldrig annars skulle ha sett. Denna månad är det filmen The Kings of Summer som Emelie valde ut. Vad jag tyckte? Fortsätt läsa här nedan...
Tre tonåringar tar en dag beslutet att lämna sina familjer för att flytta ut i skogen där dem bygger sig ett hus och försöker leva av det naturen ger dem.
Jag ska vara helt ärlig nu, när filmen startade undrade jag vad tusan det var som pågick i den där skogen. Karaktärerna var väldigt konstiga och istället för tonåringar fick jag känslan av att det var tre barn ute i skogen som lekte loss bara, men samtidigt är det just det jag gillade också. Att dem i början betedde sig precis som upptäckande barn för att sedan sakta men säkert växa upp. Någonstans mot mitten och slutet ändrades dock tonen i filmen och blev mörkare. Svartsjuka, Känslostormar och Naturens lagar. Scenerna när Joe blir ensam kvar, frustrationen att inget går som han vill och scenen med ormen blev på någotvis riktigt djupa, kvar var inte det leksamma barnet som lekte runt med sina kompisar utan en ung man som har djupa känslomässiga problem samt får kämpa mot sin rädsla. Sedan förstår jag inte alls karaktären Biaggio som känns så udda ut, som om man är tvungen att slänga in en komisk och udda karaktär för att skoja till det hela. Det hela blev bara väldigt fel och om den karaktären hade varit borttagen så hade denna blivit en riktigt bra dramafilm istället.
Genre: Äventyr, Komedi, Drama
Längd: 1h och 35 min
Tre tonåringar tar en dag beslutet att lämna sina familjer för att flytta ut i skogen där dem bygger sig ett hus och försöker leva av det naturen ger dem.
Jag ska vara helt ärlig nu, när filmen startade undrade jag vad tusan det var som pågick i den där skogen. Karaktärerna var väldigt konstiga och istället för tonåringar fick jag känslan av att det var tre barn ute i skogen som lekte loss bara, men samtidigt är det just det jag gillade också. Att dem i början betedde sig precis som upptäckande barn för att sedan sakta men säkert växa upp. Någonstans mot mitten och slutet ändrades dock tonen i filmen och blev mörkare. Svartsjuka, Känslostormar och Naturens lagar. Scenerna när Joe blir ensam kvar, frustrationen att inget går som han vill och scenen med ormen blev på någotvis riktigt djupa, kvar var inte det leksamma barnet som lekte runt med sina kompisar utan en ung man som har djupa känslomässiga problem samt får kämpa mot sin rädsla. Sedan förstår jag inte alls karaktären Biaggio som känns så udda ut, som om man är tvungen att slänga in en komisk och udda karaktär för att skoja till det hela. Det hela blev bara väldigt fel och om den karaktären hade varit borttagen så hade denna blivit en riktigt bra dramafilm istället.
Genre: Äventyr, Komedi, Drama
Längd: 1h och 35 min
Skådespelare: Nick Robinson, Gabriel Brasso, Moises Arias
Betyg: 3/5
Betyg: 3/5